Ingen Pascal och lite annat smått och gott

Alltså … nu har jag varit två gånger vid sommarbetet för att hälsa på min anskrämliga ettåring, men varje gång jag äntrar hagen så är gräs och en tomt ekande hage som försvinner bort bland skogar och dalar det enda som mitt öga kan skåda. Således: min kära häst befinner sig oändligt långt bort i en gigantisk hage och eftersom jag båda gånger jag varit där haft mina två små barn med mig så har väl valet varit hyfsat enkelt… Nej, jag är inte så pigg på att dra ut barnvagnen i denna eländiga terräng för att leta unghästar bland kor och komockor höll jag på att säga 🙂 Så, det enda jag nu kan konstatera är att hästen troligtvis har det väldigt bra och att han troligtvis är väldigt ful, hahaha! Jag skrev nämligen ett sms till den man som är ansvarig för betet och svaret jag fick var minst sagt roligt:

Jag skriver: Hej! Hoppas sommaren varit fin. Har varit nere vid betet ett par gånger men inte sett hästarna. De är väl långt bort gissar jag 😉 Hur är det med dem?

Stallvärden svarar: Du får ju gå in i hagen! Din ettåring är lika ful som alla andra åringarna 🙂 så det är som det ska vara med sommarbete!

Hahaha! Så vid närmre eftertanke … jag kanske inte ska åka ut och hälsa på honom, då blir det väl en annons DIREKT på hästnet 😀 (obs! skämt)!

Nu har våra tankar på ny hund börjat vakna till liv. Hur det än är och hur fullt upp det än är med små barn så saknar vi att ha en hund i huset. Jag har alltid haft hund, i princip. Och eftersom jag tillbringar väldigt mycket tid hemma och vi nu har en så fin trädgård som är inhägnad OCH en fullkomligt djurälskande två-åring så kikar vi lite försiktigt efter hund. Det är med betoning på försiktigt för just idag blir det ingen hund. Troligtvis inte imorgon heller 😉 Men om ett halvår eller så, kanske! Vi är inte så jättesugna på en valp, faktiskt. Det räcker med två valpar redan, här hemma 😀

Och så börjar man ju längta efter det här också …

mis61.jpg

Samtidigt så är det en fantastiskt fin tid med våra små barn nu, en tid som aldrig kommer tillbaka (det är därför det är så oerhört bra med en liten ettårshäst). Jag vet ju att hästeri tar en hel del tid i anspråk och hästarna finns alltid kvar – men det gör aldrig de små barnen (inte just våra i alla fall) – de blir så eländigt stora och självständiga sedan! Nej, vi njuter av att ligga alla fyra i dubbelsängen och mysa på morgnarna – tänk vilken härlig tid det är! (förutom alla mindre krig som vi har med vår högst envise lille Arvid) 🙂

gon o jag rovinj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s