Gårdagens ridpass och vikten av grunderna

Åh igår var ett riktigt, riktigt roligt pass! Jag fick samma häst som jag hade gång nummer två som jag red på ridskolan. Alltså ett skimmelsto! En madame som har gått på ridskolan rätt många år och så att säga är hyfsat vässad som ridskolehäst 😉 Det vill säga: hon jobbar inte i onödan (vilken häst gör det för övrigt, haha) och hon vet precis vilka medel hon ska ta till för att inte behöva arbeta.

När vi skrittat fram kortade jag tyglarna och var väldigt mjuk i handen och tänkte hela tiden att jag måste ”tagga ner” lite. Jag tror att de två första ridpassen här på ridskolan var jag så övertänd och brutalt het på gröten att allt bara blev pannkaka. Jag är väldigt ”på” i min ridning och rätt så kvick vilket nog blev lite väl överarbetat … Så igår var mitt första mål att mjukna lite i ridningen och tagga ner mig själv. Stoet kändes mycket bättre än förra gången jag red henne, genast! Hon fick ju tillfälle att andas, haha 🙂

När vi ridit fram lite lagom upptäckte jag att hon inte tog skänkeln nämnvärt. Alltså när jag ville ha en reaktion hände det ungefär … ingenting. Alltså inte bra. Då kom min ettrighet väl till pass 🙂 Skänkel på – ingen reaktion – spö. Och så här höll det på. Jag gissar att den vita damen var rejält irriterad på mig efter ett tag. Men jösses som hon gick! Hon tuffade på som en riktigt liten stjärna och det var roligt att få beröm från både lärare och elev.

När jag hade avslutat passet och var på väg hem, reflekterandes över kvällens lektion, så slog det mig hur OTROLIGT viktigt det är med grunderna i ridningen – och att dessa verkligen fungerar! Trots att jag själv, när jag hade elever, tjatade mig gul och blå om hur viktigt det är att gas och broms funkar – så är det så vansinnigt lätt att glömma när man själv sitter i sadeln. Jag tycker verkligen att det är jättekul att rida lektion på ridskola. Även om vi är rätt många i gruppen och man inte har riktigt samma ögon på sig som vid en privatlektion så är det definitivt givande!

Nu hålls det fredagskväll här! Mys på hösta nivå 🙂

DSC_0362

Ullared och färdigfunderat

I tisdags var jag i Ullared och besökte Mammons tempel! Jag hade egentligen tänkt köpa på mig lite uppdaterad rid-garderob, men näe, där var faktiskt inte särskilt mycket som föll mig i smaken på ridavdelningen. Egentligen är jag inte jätte-förvånad för jag tycker inte att Gekås klädutbud är så jääääättesnyggt, men ibland finner man några riktiga guldkorn 🙂 Däremot fanns där ridstrumpor i massor så några sådana fick följa med hem. Liksom en hel hög med prylar till hemmet (mest förbrukningsvaror). Säga vad man vill om Gekås, men billigt är det! Jag älskar att åka dit 🙂 Dessutom var nästan varuhuset tomt då januari ju är en rätt så knaper månad för de flesta.

Passade på att häromdagen ringa till min stallvärd för att diskutera det här med kastration och hans tankar kring det hela och Desafinado kommer att få gå vidare som hingst till årsskiftet 2016/2017. Eftersom han snart går på sommarbete, höll jag på att säga, och stannar där till november så är det väl fint om han får biffa på sig lite och busa med de andra unghingstarna en sommar till 🙂

Nu ska jag och Arvid åka och köpa en overall 🙂

20160121_113530

Utställningar och kastrationstankar

Oj så snabbt helgen försvann! Hoppas att ni haft en härlig sådan. Lördagen spenderades hemma och i Limhamn, på kvällen kom goda vänner förbi på en god bit mat och lek med barnen. Och på söndagen gick vi hela lilla familjen ner till Malmö C där vi åt en god lunch på Jensens 🙂 Restaurang med en 2,5-åring och en halvårsbebis är en liten utmaning, men oj så snälla och beskedliga de små liven var! Klara fick sitta med vid bordet i en stokke-stol för första gången! Urmysigt att sitta alla fyra runt bordet på restaurang i vanliga stolar alla 🙂

Jag har fått förfrågan om att ställa ut på Öveds Kloster i påsk, jag får se hur jag gör med den saken. Måste höra lite hur de tänker kring arrangemang och så vidare. Annars är ju tanken att jag ska ställa ut mina hästar här hemma under konstrundan framöver, vi ska bara få fint hemma i galleriet först 🙂 Utöver påskutställningen ska jag visa min konst på Sweco nu i februari. Det blir årets utställningar! Nästa år är det två stora utställningar på gång. En i Åmåls konsthall och en hos Konst i Karlstad. Alltid lika roligt 🙂

Nu har jag börjat fundera på kastration av Desafinado! Antingen så gör jag det nu eller så väntar jag till hösten. När jag köpte Rigoletto var han fem år och kastrerades som fyra-åring. Aramis valde jag att kastrera när han fyllde fem. Jag har alltså haft valacker som gått rätt så länge som hingstar. Just för att jag gillar den här lite maffiga intrycket. Men samtidigt: blir de verkligen maffiga av att hållas som hingstar till tre/fyra? En jag pratade med menade att så fort man kastrerar dem så blir de av med testosteronet och då försvinner även maffigheten. Svår fråga att svara på eftersom man inte vet hur just den hästen skulle ha sett ut om den kastrerades tidigare. Just Aramis och Rigoletto har ju fått ha sina snygga ”hingsthalsar”, men om det beror på att de fick gå som hingstar ett tag eller att de hade fettdepåer/muskler just på halsen (filén ni vet) på grund av andra anledningar: ja det får jag aldrig svar på.

Vad är era erfarenheter av att hålla hingsten som hingst till två/tre/fyra? Hur tänker ni i ämnet?

Nu ska jag bege mig ner i källaren med ett gigantiskt tvättberg 🙂

DSC_0342

Gårdagens ridpass

Igår var det åter igen dags för ett pass på ridskolan, MRK. Tydligen så är det så att man ska rida en häst fyra gånger och sedan byta. Men av någon anledning har det blivit så att jag har fått byta varje gång hittills! Bingo om ni frågar mig 🙂 Första hästen jag hade var tyvärr ingen jättehöjdare, andra hästen var ok, men inte mer än så. Men igår fick jag faktiskt en väldigt trevlig valack som blev riktigt trevlig mot slutet av passet! De kräver ju rätt så mycket ridning och är väl inga hästar som kröker på nacken av sig själv 😉 Men herrn igår ville faktiskt samarbeta och blev som sagt väldigt trevlig!

Vi tränade på en riktigt bra övning tycker jag! Väldigt bra ridlärare som lägger mycket fokus på att arbeta i skritt – en (som jag brukar uttrycka det) ofta helt bortglömd gångart hos de flesta ryttare.

Vi skrittade på en liten minifyrkant (typ 15 gånger 15 meter) och i varje hörn stod en kon. När vi kom fram till en kon skulle vi rida en ”kvarts” framdelsvändning. För mig och ”min” häst var denna övning lysande eftersom man hela tiden fick fokusera på yttersidan. Yttersidan som jag för övrigt glömt bort att den existerar under mina tre år i exil 😀 Så det var bara att återuppta och förfriska hjälpgivningen vid framdelsvändning:

Innerskänkel verkar sidförande, Innertygel verkar ställande, yttertygel reglerar ställning och böjning och ytterskänkel håller koll på yttersidan och ytterbog. Viktigt att tänka på här är att hästen hela tiden skrittar igenom rörelsen och inte stannar upp. Och för oss blev det viktigt med en mothållande ytterskänkel så att inte bakdelen flyttade sig för mycket.

Ett bra pass helt enkelt 🙂

Jag har för resten bestämt mig för att helt bli av med mina kvarvarande mammakilon. När jag blev gravid med Arvid vägde jag försvinnande lite (bara 52 kg) (framförallt viktnedgång på grund av min lunginflammation jag drog på mig). Normalt sett vägde jag 58 kg. Innan Arvid kom ut vägde jag 82 kg! Galet! Min kropp skenar när den är gravid! Jag gick ner till 62 kg och så blev jag gravid med Klara. Nu väger jag 63,5 kg men har bestämt mig för att gå ner till 58 kg igen! Min gamla vanliga vikt 🙂 Till min hjälp har jag den fenomenala appen Lifesum! Den är super! Vi får se hur detta ska gå! Förhoppningsvis är jag i form någon gång när sommaren kommer 🙂

Nu ska jag susa ut i kylan! Ikväll blir det minsann pannbiff och potatismos! Riktigt fredagsmys 😉

Liten hov 🙂

DSC_0333

 

 

 

Nytt namn och ridhusträning!

Åh nu har jag äntligen kommit på vad den lilla tvååringen ska heta! Och då menar jag alltså inte det mänskliga exemplaret för han är redan döpt 🙂 Nu är det lilla hästen vi talar om. Han som hette Duty Free när jag köpte honom och sedan fick namnet Pascal och nu alltså för tredje gången gillt får ett nytt namn! Nämligen DESAFINADO! Desafinado är ju ett helt lysande namn i min värld. Desafinado är namnet på en känd jazzlåt (eller snarare lite bossa nova/jazz), men jag som är tokig i allt vad jazz och även bossa nova heter kan ju egentligen inte ha ett bättre namn på min häst! Och ovanpå allting så är ju de tre första bokstäverna i DESafinado samma som pappa DEStano! Så nu har jag ro i mitt sinne 🙂

Här är för övrigt låten Desafinado, lyssna och njut!

Igår var jag i stallet igen! Denna gång halkade jag inte ut i gummistövlar i hagen, denna gång gick jag ut i en knagglig och stelfrusen hage täckt av snö. I gummistövlar. Bra tänkt. Behöver jag säga att det var ISKALLT! Jag hade lika gärna kunnat lämna gummistövlarna i bilen och gå ut i strumplästen. Dessi (skriver detta tills jag kommit på något bra smeknamn) vandrade med mig hur snällt som helst och följde med så snällt in i stallet. Där band jag upp honom (inga problem alls) och började borsta OCH frisera. Manen, den manen alltså. Några tag med saxen och han såg plötsligt väldigt välfriserad och korrekt ut 😀

DSC_0335

När han var färdigfriserad skulle vi invänta veterinären (tilläggsregistrering och vaccination), men eftersom veterinären var lite sen och jag redan gick på två isklumpar till fötter så ville jag aktivera mig och Dessi lite. Vi vandrade därför över till ridhuset för lite träning! Vägen till ridhuset var fylld av lite småfaror, men han traskade på fint. Dock med uppspärrade näsborrar, gärna tätt intill mig. Han vill gärna gå lite smått bakom mig, men jag är inte så pigg på att han ska hoppa rakt på mig om han blir rädd… Så träning på vägen dit och tillbaka blev att träna på att gå bredvid mig.

Väl framme vid ridhuset skulle den stooora porten föras åt sidan. Även om det skrapade och dånade lite så stod gossen som ett ljus vid min sida. När vi sedan var inne i ridhuset var det lite marchträning som stod på schemat 🙂 Jag gick och gossen fick skritta på vid min sida. Och när jag stannade så stannade han så snällt. Gick jag vidare gick han efter jättesnällt. Stannade och körde lite back och flytta för ”sidförande”. Mycket duktig häst!

Några bilder från ridhuset:

Vi övade också på att ta med oss en plastgrep och plocka upp bajs. Först var han lite skeptisk till att denna långa makapär skulle följa med på promenad, men han köpte snabbt vår följeslagare och studerade noga vad jag gjorde när jag sedan plockade upp efter honom.

Sedan skulle stolarna i hörnet av ridhuset studeras. Dessa var väldigt farliga vid första anblick, men efter att ha hälsat på dem så insåg han att även dessa var av ofarligt slag.

När vi var klara med vår träning vandrade vi tillbaka till stallet och snart kom veterinär Eva för att rita lite i passet och ge gossen en spruta. Eva tyckte att Desafinado var snygg och väldigt snäll och trevlig 🙂 Alltid fint att få beröm av en veterinär. Vi pratade lite om inridning och kastration, det första tänker jag mig ska ske när han blivit tre (har redan tänkt ut vem som ska få det ädla uppdraget) och det andra tänker jag mig ska ske antingen nu snart eller till hösten.

Några bilder på min lille häst som faktiskt börjar se lite stor ut!

 

 

 

 

 

 

Torsdagens pass :)

I torsdags var det åter dags för mig att rida 🙂 Detta mitt andra ridpass efter att Klara kom till världen (och mitt typ femte ridpass sedan jag blev gravid med Arvid, haha). Till min stora glädje lämnade jag ridhuset inte riktigt lika uppgiven som förra torsdagen i alla fall! Jag fick en häst som var inte alls sned och som jag kände att jag i alla fall kunde påverka någotsånär. Det jag VERKLIGEN känner att jag tappat helt, alternativt försämrat kopiöst är:

– Min sits
– Min styrka
– Min stabilitet
– Mina skänklar
– Mina muskler
– Min snedhet

Ja, det var väl det i stora drag … Dessutom har jag tappat kunskap. Men jag är verkligen oändligt glad över att få börja rida igen för jag tror och hoppas (TACK VARE ERA FINA ORD) att jag kommer att vara på banan igen om sisådär ett år eller två.

Till exempel en sådan enkel sak som att flexa igenom hästens hals. Här sitter jag och flexar för kung och fosterland men glömmer TOTALT bort ytterbogen. Halsen böjd som en banan men ytterbogen någonstans två meter utanför hästen. Bara en sådan sak. Tack och lov behövs bara en påminnelse så kommer jag ihåg hur man rider igen 🙂 Och så min fina vänsterhand som hela tiden envisas med att falla omkull. Min svaghet. Min största svaghet. Men den är också rätt så lätt att kontrollera. Så är det vänster skänkel som jag gärna inte trampar ner lika mycket som höger. Har också alltid varit min akilleshäl, tillsammans med att jag viker mig i vänstersidan. Men vår väldigt duktiga ridlärare påpekar detta i tid och otid och vips så börjar det likna något. De Nåja. Hästen gick alltså inte i någon form. Tro nu inte det för guds skull. Men det är klart, huvudet var inte uppe i skyn i alla fall.

Det grupp jag rider i heter dressyr och markarbete vilket är en väldigt bra kombination, tycker jag. Vi arbetar mycket med olika linjer och mycket fokus ligger på ryttarens sits, övergångar och hästens ställning och böjning. Jag är supernöjd med mitt val och det kommer att bli en härlig vår!

På onsdag ska jag för resten mister häst vaccineras! Jag TROR att jag har kommit på ett namn nu och lovar att, så fort jag bestämt mig, meddela detta 🙂

Nu ska vi hålla kväll här!

DSC_0311