Torsdagens Prisse

I torsdags var det ju dags för mig att rida igen och nu var det tredje gången för mig och Prisse att kampera ihop! Förutom att det är en oändligt söt häst så får jag verkligen tillstå att han krupit in en bit i mitt hjärta 🙂 Han är en otroligt go, snäll och mysig häst! Och i torsdags fick jag dessutom känna på en riktigt, riktigt härlig ridkänsla de tio sista minuterna av passet! Min pappa var med och kollade, dagen till ära och det var förstås extra roligt att han fick se ett pass som slutade så otroligt bra!

Vi började med att skritta fram runt ridbanorna på en slinga och redan här började jag arbeta med vänstersidan som jag ju förra gången upplevde som ytterst stel och oböjlig. Tycker alltid det är guld att skritta fram på lite halvlång tygel med kontakt och arbeta hästarna lite mjukt redan från start. Är inte direkt någon åka-häst-ryttare 😉

Han satt fast i vänster men jag tyckte ändå att det gick snabbare att få loss honom denna gång än förra. Så när vi kom in på banan och lektionen skulle starta började vi arbetet med att rida tagen bakdel på voltspåret och därefter skrittade vi på långsidorna med tagen bakdel ett par steg här och var. Detta gjorde vi i både höger och vänster varv. Eftersom Prisse är relativt ung i sammanhanget (åtta år) och bara gått rakt fram genom stock och sten med fulla turister på Irland hela sitt liv s är han väldigt grön i dessa sammanhang 🙂 Därför blir man förstås smickrad när vår tränare säger att de bara sätter upp de vana ryttarna på honom så att han får lite gratis utbildning.

Prisse flyttade sig fint något steg här och var i vänstervarvet med fin bibehållen kontakt, även om han är klart ostadig i formen mellan varven och glappar då han tappar stöd och huvudet går lite upp och ner. Högervarvet var inte alls bra eftersom jag inte alls hade något ärligt stöd i högertygeln. Skippade därför att begära tvärning här och jobbade bara med stödet.

Travarbetet gick på stora mittvolten och handlade mycket om att öka och minska volten. Helt ok! Det gamla vanliga, ramlar inåt i ett varv och inte riktigt i andra 😉

Galopparbetet på stora mittvolten gick i högervarv inte alls särskilt bra. Jag fick slita som ett djur för att få igenom högersidan och utöver högersidan fick jag driva som tusan för att han inte skulle sakta av i galoppen. Han är ju inte så stark ännu och behöver därför oerhört mycket hjälp av levande kraften så att säga. Vänstergaloppen kändes mycket finare idag och det var väl rätt så väntat eftersom jag fick igenom vänstersidan rätt så snabbt idag!

Jag ska inte säga att jag åkte häst i slutet, men OJ VILKEN KÄNSLA! Superärligt och fint stöd i handen, kunde reglera formen precis som jag ville och vitt skum bara rann och löddrade från den fina fuxens mun 🙂 Oj vilket underbart slut på lektionen! Det var längesedan jag kände så på hästryggen (senast var väl Aramis vill jag tro)! Vår ridlärare var oerhört glad när hon fick se honom så fin och jag tror minsann aldrig att hon sett honom så eftergiven 🙂 Fint betyg!

Idag blir det en mysig dag på stan och glass i Kungsparken! Ha en härlig lördag!

wp-1464324962900.jpg

Fixardag!

Idag tänkte jag göra finfint här hemma! Det inbegriper förvisso inget annat än allt det där vanliga som man ändå gör varje dag, haha! Med undantag av putsning av fönster 🙂 Hujeda mig vad präktigt det låter 😉

I eftermiddag kommer mina föräldrar aka mormor och morfar på besök och då blir det högst troligt mys med barnen i kvadrat och godfika och prat i massor! Vi har mycket nytt spännande på gång med DRESSYRSKOLAN så håll utkik! Och är du på vippen att ladda upp en film så vänta ett par dagar till vi släpper vårt dunder-erbjudande!

Vi har haft extremflyt med Klara de senaste nätterna för hon har somnat som en klocka vid halvåtta och vaknat först vid sex-tiden och sovit HELA långa natten utan ett enda litet avbrott! HUR skönt för trötta småbarnsföräldrar?

Åh det känns SKÖNT nu när jag har bestämt mig för hur min lille häst ska bo och leva de närmsta 1,5 åren! Ska ta hjälp av någon duktig i höst och sitta in honom – hojta gärna till om ni vet någon som är finfin med hästar och super på det här med inridning. Jag har förvisso ridit in ett gäng hästar, men det är alltid relativt skönt att vara i alla fall två när man ska göra det! Inte minst med tanke på skaderisken…

Nej, nu måste jag kasta mig ut i göromålen 🙂 Ha en härlig torsdag!

wp-1464010397049.jpg

Vanliga ryttarfel i sitsen!

Ett kärt och alltid lika återkommande ämne när jag tränar mina elever – och för all del tränar själv – är vår sits. I min dressyrvärld är vår sits; det vill säga hur vi sitter och hur vi inverkar på hästen A och O! Det må kanske i vissas öron låta som en klyscha; men tro mig – utan en god sits kommer du inte komma särskilt långt i din utveckling som ryttare – eller ekipage för den delen. Och det är ju faktiskt så här att med en god sits så inverkar du korrekt på hästen och i och med det kommer ni att som ekipage nå oändligt mycket längre än om du sitter och inverkar på hästen med en dålig sits!

Vad jag främst ser som ett stort problem hos många ryttare är deras kroppshållning – många blir krokryggiga i sadeln och liknar vad jag elakt brukar kalla Ringaren i Notre Dame. En puckelryggad ryttare inverkar på flera negavita sätt på hästen. Dels hamnar man ofelbart i ”framstupa sidoläge” och lägger således sin kroppstyngd på främre sittbenen. En mer upprest position i sadeln får genast kroppstyngden att placera sig på de bakre sittbenen; just där du ska ha din tyngd.

Jag kan dessutom slå vad om att en puckelryggad ryttare spänner sig vilket därmed skapar spänningar i både armar, mellangärde och ben (lår, knä främst). Jag brukar säga till mina elever att de ska tänka skulderbladen ihop, lyfta upp sitt huvud och inta en position som säger ”här kommer jag”. Den ryttare som intar denna hållning får genast en mycket bättre position i sadeln och inverkar plötsligt på ett helt annat sätt (se grön linje på fotot nedan). Om man tänker att man ska försöka aktivera hästen bakifrån så faller det sig naturligt att en puckelryggad ryttare definitivt inte kan påverka några bakben.

Nästa kära detalj som jag väldigt ofta ser hos ryttare är fel handställning och fel inverkan med handen. För det första ska linjen från armbågen fram till hästens mun vara spikrak (se röda linjen på nedanstående bild). Denna linje får inte vara bruten. Många ryttare rider, som jag ser det, med alldeles för högt buren hand  (något man kan göra när man har en häst som går i hög form). En högt buren hand på en häst som går i normalläge kommer innebära en bruten linje och sannolikt sitter den ryttaren och ”bär” runt på hästens huvud inklusive några hundra kilo till…

Nästa vanliga problem när vi talar om händer är detta med att ha ständigt kontakt med hästens mun. Självklart ska man kunna ”klappa” hästen på halsen för att kolla så att den inte hänger i handen. (Men det är ett helt annat kapitel). Nu talar jag alltså om gummibandet du har fram till hästens mun. Det får under inga omständigheter vara någon form av glappkontakt fram till munnen – men det får absolut inte heller vara någon betongfast hand som absolut inte fjädrar. Tänk gummiband och tänk ständigt kontakt.

Ett tredje vanligt problem med handen hos ryttare är handen som inte kan vara stilla. Det här gäller ofta ryttare som har en dålig balans vilket medför att de håller balansen i handen. När de skumpar i sadeln skumpar handen med och när de rider lätt lyfter de handen. Detta gör hästens mun orolig och den tidigare gummibandskontakt jag talade om liknar mest en gammal båttamp som sladdrar runt som en överkokt tagliatelle.

Slutligen har vi de omkullvälta händerna. Om inte båda så ofta en hand. Jag brukar säga till mina elever ”kör inte barnvagn” 😉 Oftast ser man en omkullvält vänsterhand och detta är egentligen inte så konstigt då de flesta är högerhänta och något svagare i sin vänsterhand (och vänstersida) vilket innebär att man för att få mer styrka lägger sin hand i och med att man blir starkare när man välter omkull sin hand. Att rida på styrka har sällan lönat sig och att ge sig in i en styrke-kamp med hästen… ja det kan bara sluta med en vinnare 😉

Många ryttare som spänner sig i sadeln har en grundproblematik som egentligen inte sitter i varken ben eller hand eller överlivsposition; problematiken sitter i bäckenet. Det är nämligen så att mycket av den sitsproblematik som uppstår kommer från att ryttare är svaga i sitt bäcken och därmed inte öppnar upp tillräckligt. Detta brukar synas tydligt eftersom de här ryttarna ser ut att sitta ovanpå hästen och inte ”i” hästen. En annan vanlig indikator på att man inte öppnat upp i bäckenet är att man spänner benen, alltså; man drar upp sina knän, låter hälen komma upp och tån peka utåt. En ryttare som öppnar upp i sitt bäcken blir mycket mer avslappnad i hela sin position och benen hänger tungt ner precis som de ska. Hälen blir lägsta och tyngsta punkt och man klämmer inte åt runt hästen, varken med vad, knä eller lår.

Nåja. Det var mina tankar kring sisten! Nästa gång tar vi upp vanliga ”rid-tekniska” fel!

Nu är det dags att hålla kväll här 🙂

mis7

Världens godaste chokladbollar!

Alltså chokladbollar är ju så GOTT! Men jag för egen del tycker det är så risigt tråkigt att göra kakor, degar med mera där kallt smör måste bearbetas! Det tar ju en hel evighet 🙂 Så nu har jag hittat ett recept där man smälter smöret! Och jag delar givetvis med mig av det för det var de godaste chokladbollar jag någonsin ätit!

Det här behöver du:

Och så här gör du:

1.
Smält smöret och låt puttra en kort stund.
2. Rör ihop socker, kakao, havregryn, kaffe och smöret. Ställ in i kylskåp så att smeten stelnar lite, ca 1 timme.
3. Forma bollar. Rulla i pärlsocker (gärna mångfärgat), kokos eller annan garnering. Servera till kaffet.

Receptet fann jag här

Lycka till 🙂

wp-1464171037023.jpg

Vi blir kvar i Svedala :)

I alla fall ett år och fem månader till! Nu när min lille häst har släppts på bete så är planen att han ska stanna ute till oktober då han ska in på stall igen. Tanken är sedan att vi ska sitta in honom när han kommit hem och vänja honom vid sadel och ryttare. När detta är klart låter jag honom vara till våren och då får jag se om han är mogen för någon ridning, annars blir det arbete från mark och i maj bete igen! När han sedan kommer in till hösten när han är tre, ja då får vi se om vi blir kvar i Svedala eller var vi blir av! Det känns skönt att han kommer att få gå kvar i samma flock och fina kuperade hagar även till hösten och nästa vår! Kan inte bli bättre för en unghäst, tycker jag 🙂

wp-1464010397788.jpg