Vanliga ryttarfel i sitsen!

Ett kärt och alltid lika återkommande ämne när jag tränar mina elever – och för all del tränar själv – är vår sits. I min dressyrvärld är vår sits; det vill säga hur vi sitter och hur vi inverkar på hästen A och O! Det må kanske i vissas öron låta som en klyscha; men tro mig – utan en god sits kommer du inte komma särskilt långt i din utveckling som ryttare – eller ekipage för den delen. Och det är ju faktiskt så här att med en god sits så inverkar du korrekt på hästen och i och med det kommer ni att som ekipage nå oändligt mycket längre än om du sitter och inverkar på hästen med en dålig sits!

Vad jag främst ser som ett stort problem hos många ryttare är deras kroppshållning – många blir krokryggiga i sadeln och liknar vad jag elakt brukar kalla Ringaren i Notre Dame. En puckelryggad ryttare inverkar på flera negavita sätt på hästen. Dels hamnar man ofelbart i ”framstupa sidoläge” och lägger således sin kroppstyngd på främre sittbenen. En mer upprest position i sadeln får genast kroppstyngden att placera sig på de bakre sittbenen; just där du ska ha din tyngd.

Jag kan dessutom slå vad om att en puckelryggad ryttare spänner sig vilket därmed skapar spänningar i både armar, mellangärde och ben (lår, knä främst). Jag brukar säga till mina elever att de ska tänka skulderbladen ihop, lyfta upp sitt huvud och inta en position som säger ”här kommer jag”. Den ryttare som intar denna hållning får genast en mycket bättre position i sadeln och inverkar plötsligt på ett helt annat sätt (se grön linje på fotot nedan). Om man tänker att man ska försöka aktivera hästen bakifrån så faller det sig naturligt att en puckelryggad ryttare definitivt inte kan påverka några bakben.

Nästa kära detalj som jag väldigt ofta ser hos ryttare är fel handställning och fel inverkan med handen. För det första ska linjen från armbågen fram till hästens mun vara spikrak (se röda linjen på nedanstående bild). Denna linje får inte vara bruten. Många ryttare rider, som jag ser det, med alldeles för högt buren hand  (något man kan göra när man har en häst som går i hög form). En högt buren hand på en häst som går i normalläge kommer innebära en bruten linje och sannolikt sitter den ryttaren och ”bär” runt på hästens huvud inklusive några hundra kilo till…

Nästa vanliga problem när vi talar om händer är detta med att ha ständigt kontakt med hästens mun. Självklart ska man kunna ”klappa” hästen på halsen för att kolla så att den inte hänger i handen. (Men det är ett helt annat kapitel). Nu talar jag alltså om gummibandet du har fram till hästens mun. Det får under inga omständigheter vara någon form av glappkontakt fram till munnen – men det får absolut inte heller vara någon betongfast hand som absolut inte fjädrar. Tänk gummiband och tänk ständigt kontakt.

Ett tredje vanligt problem med handen hos ryttare är handen som inte kan vara stilla. Det här gäller ofta ryttare som har en dålig balans vilket medför att de håller balansen i handen. När de skumpar i sadeln skumpar handen med och när de rider lätt lyfter de handen. Detta gör hästens mun orolig och den tidigare gummibandskontakt jag talade om liknar mest en gammal båttamp som sladdrar runt som en överkokt tagliatelle.

Slutligen har vi de omkullvälta händerna. Om inte båda så ofta en hand. Jag brukar säga till mina elever ”kör inte barnvagn” 😉 Oftast ser man en omkullvält vänsterhand och detta är egentligen inte så konstigt då de flesta är högerhänta och något svagare i sin vänsterhand (och vänstersida) vilket innebär att man för att få mer styrka lägger sin hand i och med att man blir starkare när man välter omkull sin hand. Att rida på styrka har sällan lönat sig och att ge sig in i en styrke-kamp med hästen… ja det kan bara sluta med en vinnare 😉

Många ryttare som spänner sig i sadeln har en grundproblematik som egentligen inte sitter i varken ben eller hand eller överlivsposition; problematiken sitter i bäckenet. Det är nämligen så att mycket av den sitsproblematik som uppstår kommer från att ryttare är svaga i sitt bäcken och därmed inte öppnar upp tillräckligt. Detta brukar synas tydligt eftersom de här ryttarna ser ut att sitta ovanpå hästen och inte ”i” hästen. En annan vanlig indikator på att man inte öppnat upp i bäckenet är att man spänner benen, alltså; man drar upp sina knän, låter hälen komma upp och tån peka utåt. En ryttare som öppnar upp i sitt bäcken blir mycket mer avslappnad i hela sin position och benen hänger tungt ner precis som de ska. Hälen blir lägsta och tyngsta punkt och man klämmer inte åt runt hästen, varken med vad, knä eller lår.

Nåja. Det var mina tankar kring sisten! Nästa gång tar vi upp vanliga ”rid-tekniska” fel!

Nu är det dags att hålla kväll här 🙂

mis7

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s