Dagens lilla Dante-nöt :)

Idag åkte jag iväg till stallet när min lilla tös sov här hemma (nja inte själv förstås) och passade på att ta med min vän Kajsa! Förutom trevligt sällskap var det strålande bra att ha med någon som kunde rycka in och vara till hjälp vid uttag om det skulle visa sig att min sköna herre inte ville lämna flocken idag heller …

Men min fina lilla häst! Kan ni tänka! När jag kom ut i flocken (de stod och åt) och när Dantenöten hörde min röst – ja, då slutade han tvärt att äta och gick genast fram till mig! Där smälte jag ju direkt 🙂 Inga problem ta på grimma och få honom med in. Kajsa gick bakom och supportade rumpan lite, men det gick hur fint som helst. Väl utanför hagen var han lite mindre sugen på att gå vidare (han verkade skygga för ett skjul och tittade sig omkring på allt ”farligt”). Men snart fick vi honom på rätt tankar och han följde så snällt med in i stallet.

Väl inne i stallet så fick vi stå och vänta en liten stund på att uppbindningsplatsen skulle bli ledig och då stod vi och småpratade med honom och jag kollade runt på ben och så. Stackars liten häst stod och skakade som ett asp-löv så skärrad han var. Det är ju verkligen VÄRLDENS snällaste och goaste häst, han gör inte en fluga för när. Bara står och är allmänt rädd och osäker. Men det känns oerhört bra att han redan tyr sig till mig och med mer hantering så kommer han snart att bli trygg i sig själv också.

När jag bundit upp honom borstade jag över honom och klippte ner den flera meter långa manen. Vita skydd på och så var det dags att göra något som herr Dante aldrig varit med om! Ett schabrak på ryggen. Fast idag blev det klassisk vojlock (en Mattes. Fint ska det vara). Först fick han lukta…

wp-1476806592057.jpgwp-1476806592056.jpg

Jag och häst badar i tretton kilo hår. Och den där Mattes-vojlocken  var inga större bekymmer …

wp-1476806592233.jpg

Jag lade försiktigt på en tömkörningsgjord och spände sadelgjorden så att en knytnäve fick plats. Inte heller det var några problem …

wp-1476806592242.jpg

Sedan var det dags att gå ut ur stallet bort till ridhuset. Kajsa passade på att föreviga oss 🙂 Inte varje dag man har en fotograf med sig! Tänk om det alltid vore så 🙂 Vilken lyx! Jag frågade Kajsa om hon inte ville ta jobb som oavlönad fotograf och hästfösare 🙂 Kolla vad söt han är, min bruna lilla hingst!

wp-1476817087787.pngwp-1476817087788.png

Och här går vi, på väg mot ridhuset:

wp-1476806592677.jpgwp-1476806592248.jpgwp-1476806592251.jpgwp-1476806592250.jpg

Så kom vi in i ridhuset! Inga som helst bekymmer, här heller. Han traskade efter mig som om han inte gjort annat. Vandrade några varv med honom och släppte honom sedan lös för att få ta del av mästerverket … Haha… Han är sååå gänglig så att det är helt otroligt. Jättehög bak och superkorta framben 😉 Och en hals som är lika lång som hela övriga hästen. Han ser mycket kort och kompakt ut, sluttande fint kors och en rätt så kraftig och utvecklad bakdel. Men relativt outvecklad framdel. Nåja, det kommer att bli så bra så bra 🙂 Ett år till i lösdrift och arbete från marken gör nog honom gott 🙂

Ni får ta del av några meter i trav 🙂 Filmtajm (popcorn fram!)

När vi var färdiga så fick han klapp och kyss höll jag på att säga! Duktiga häst! Äpple utfodrades och fotografen knäppte några bilder till!

wp-1476806613234.jpgwp-1476806607350.jpgwp-1476806611632.jpgwp-1476806605852.jpgwp-1476806604998.jpg

Jag råkade glömma att jag hade med en väldigt ung och oerfaren häst att göra så under tiden som jag stod och pratade med Kajsa började jag ”sadla” av. Jag tänkte liksom inte på det här med gjorden som kan slå mot ett ben, eller ännu mer intressant: dra av tömkörningsgjorden utan att ha lossat på sadelgjorden på andra sidan utan bara låta den hasa över ryggen … och halvt fastna på vägen. Samtidigt som Kajsa tog upp en hög med en spångrep precis bakom bakbenen på honom. Han brydde sig inte om varken det ena eller andra. Men jag var tvungen att lägga på vojlocken igen för att verkligen dubbelkolla att jag inte lyckats göra honom rädd. Men nejdå, han stod som ett ljus även gång nummer två 🙂 Min allra finaste lilla Dante-nöt 🙂

wp-1476806607758.jpg

4 reaktioner på ”Dagens lilla Dante-nöt :)

  1. Åååh, lilla nöten! Det där ansiktet (lämnar kroppsanalysen åt dina ord 😉 ) är typ det mest näpna jag sett! Kan ändå trösta med att de där små stegen i trav så MYCKET luftigare ut än min lilla köttbulles 😉 Så otroligt skönt att han redan verkar hitta trygghet i dig. Du kommer säkert kunna lotsa honom genom livets alla läskigheter 😉 Åh, och det är så kul att läsa bloggen nu när det är en häst närvarande också. Den var jättefin innan också, men Dante-kryddan piffar till ytterligare ❤

    Gilla

    • Åh TACK! Vad gullig du är! Jag blir så glad över dina ord! Jag tycker själv också att han har ett väldigt vackert och näpet huvud! OM han inte kommer att kunna röra sig så som jag hade förväntat mig, ja då har han i alla fall ett vackert huvud 😉 Och så är han världens snällaste också 🙂 Vad härligt att du tyckte att bloggen blev roligare att följa nu när det kom lite mer häst i den! Hoppas på att kunna leverera lite hästinlägg mer frekvent nu 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s