Och däremellan kommer fastan …

Nu har tiden bara flugit iväg igen! Vi har firat jul i vårt älskade hus med nära och kära! Tänka sig första julen i vårt alldeles egna lilla hus. Det var alldeles superhärligt! God julmat, glada barn, glada vuxna, glad tomte och vacker gran! Ingen snö, men ändå en alldeles underbart fin julafton.

wp-1483047456290.jpg

Sedan for vi upp till Växjö för att fira jul med andra halvan av släkten och när vi varit där i ett par dagar och firat så for vi söderöver och landade i Malmö igen. Det är lugna och sköna mellandagar som hägrar och vi njuter av ledighet, umgås i vår lilla familj, går ut på låååånga promenader och kikar på allt skoj som finns att beskåda. Allt från nedfallna träd, grävmaskiner, tång som blåst upp på land i stormen, maskar under stora krukor, lustiga löv och jag vet inte allt 🙂

På Pascal-fronten är det faktiskt lite stiltje … Jag har pratat med veterinären ett par gånger sedan jag senast skrev och det där elaka kastrationssåret vill inte läka. Det droppar fortfarande sår-vätska från såret och veterinären menade att nu kör de på ett par dagar till med Hippotrim (som han gått på ett tag nu) och om det inte är bättre på fredag så vill man testa en ny antibiotika. Om det trots detta inte skulle bli bättre så måste de söva honom och öppna upp såret igen. Håll tummarna för att veterinären har goda nyheter när hon ringer imorgon!

NU blir det minsann te och kaka här 🙂 Sov så gott!

En vecka till!

Idag har jag pratat med djursjukhuset igen och det går framåt med gossen, även om det fortfarande inte är bra. Han är lite (för mycket) svullen fortfarande och såret vätskar lite. Det är i och för sig ingen fara, men veterinären trodde att man eventuellt kommer att behöva öppna honom (under narkos) för att skära bort vävnad. Men detta vet vi först lite, lite längre fram.

Jag HADE kunnat få hem honom om jag nu ville, säg imorgon. MEN! Veterinären påtalade att det fortfarande finns en risk för infektion då såret så att säga inte är stängt ännu. Det skulle dessutom innebära ett evigt farande fram och tillbaka till stallet igen och medicineringar, hemma-pyssel, antibiotika och gud vet allt. Så, nej, jag vill inte ha hem honom ännu. För många orosmoment med i bilden plus att det kostar mig mer att ha honom uppstallad i det stall där vi står idag än att ha kvar honom på djursjukhuset där han blir behandlad och är under vård hela tiden. Sjukt va? Saken är den att i det stall där jag har Pascal (stallet där han går på lösdrift), så får jag betala 150 kronor per dygn (200 kronor per dygn om de ska mocka) och dessutom 50 kronor per gång då jag behöver hjälp med att hålla min häst när han ska behandlas. Dessutom får jag betala mitt kraftfoder själv. Detta blir minst 300 kronor per dag och då tillkommer körning OCH allt jobb. Och givetvis all oro! På djursjukhuset tar de 480 kronor plus moms (och då betalar jag 20 % av detta belopp) … så valet är rätt så enkelt 😉 Han får bli kvar tills han är hundra procent läkt och fin och på vägen dit vårdas han av proffs!

NU ska vi ta och baka lussebullar, haha! Det är helkvällsjobb, men ack så gott och mysigt! Det blir julmusik och glögg till 🙂 Ha en härlig kväll!

wp-1482093863745.jpg

Rapport från sjukstugan

Vid fyra idag ringde veterinären från djursjukhuset och meddelade till min glädje att min Pascal fortsätter att läka! Efter stora spolningen igår (då de också skurit upp honom) hade han som sagt slutat blöda och idag kom det bara sårvätska från såret. De hade spolat även idag och kommer nu att fortsätta med sårvård ett par – tre dagar till. Det viktiga nu är att hela tiden störa det som läks så att såret läker helt inifrån och inte bildar en ny ficka där inne som blir grogrund för en massa otrevliga bakterier. För mig är det som sagt viktigt att han är ”hel” och fin när jag tar hem honom, då jag inte vill riskera några ytterligare komplikationer. Hellre det säkra före det osäkra!

Han står på halm och äter hö och lusern och skrittas för hand flera gånger per dag. Det är bra för såret att vara i rörelse och dessutom är det ytterst viktigt att Pascal får vara i rörelse så mycket som möjligt så man minimerar risken för kolik.

Eventuellt har jag en plan B som kommer att tas i bruk när han ska hämtas hem 🙂 Berättar mer om detta så fort jag vet mer!

När jag var ute i trädgården och lekte med barnen i eftermiddags kom det plötsligt en massa bilder till min mobil! Bilder på Pascal!!! Det visade sig att mamma hade åkt förbi djursjukhuset och hälsat på lille sjuklingen 🙂 Han såg ut att ha det gott!

Nu ska jag hålla kväll! Te och pepparkakor nalkas 🙂

wp-1482268717273.jpg

Mot Helsingborgs djursjukhus och namn spikat

Idag fick det vara nog! Nu har min häst blött sedan i torsdags och trots att jag hade veterinären ute i lördags så tycker jag inte att han blivit särskilt mycket bättre (mer än att han förstås är mycket piggare!). Såret såg för gräsligt ut i morse …

wp-1482186380306.jpg

Det, tillsammans med det faktum att han fortfarande inte vill trava (hoppar jämfota bak) tillsammans med den risk jag anser det är att han ett helt öppet sår som droppar blod två veckor efter kastration kombinerat med det faktum att jag måste fara som en idiot fram och tillbaka till stallet och trots detta ändå inte lyckas hålla 100% rent i boxen et cetera fick mig att ringa till Helsingborgs djursjukhus. Jag berättade allt och efter att ha konsulterat veterinär bestämde vi att jag absolut behövde komma in. Då hade jag bara ett litet berg att bestiga först …

Gick en stund till med snälla Pascal i ridhuset och sedan vandrade jag in i stallet och gav honom second breakfast. Satte mig i bilen och körde hem de tre milen igen för att hämta släpet (som bor hemma hos oss) och åkte sedan till tippen för att tömma alla löv som låg i det. Sedan körde jag tillbaka till stallet och packade på mig det som skulle komma att behövas på min lilla resa. Hällde lusern i krubban på transporten och fyllde en IKEA-påse med hö. Gick in i stallet och hämtade Pascal. Tog longerlina i grimman och laddade upp för en eventuellt lång lastning. Men min helt fantastiskt underbara häst gick i princip RAKT in! Först upp med frambenen, kollade av underlaget genom att stampa några extra gånger och lukta lite. Sedan stod han där och funderade ett litet tag och därefter klev han rakt på.

Han fick stå där inne och äta lite lusern och äpple medan jag klappade på honom och när jag tyckte att han var helt lugn i situationen gick jag bak och stängde bommen bakom honom. Inga konstigheter alls! Därefter upp med luckan och iväg mot Helsingborg!

Färden mot Helsingborg gick hur fint som helst. Pascal stod som ett ljus hela resan (kände inte alls av att jag hade en häst med mig!). Väl på plats anmälde jag vår ankomst och sedan väntade de oss på akutintaget.

wp-1482187322431.jpg

Gick rakt upp på vågen med min coola gosse och vågen visade 452 kilo. Sedan fick vi gå i princip rakt in i undersökningsrummet där veterinären kom och undersökte honom direkt. Veterinären undrade hur länge sedan det var han blev kastrerad, medan hon studerade såret och koaglet som runnit längs hans ben. Jag svarade två veckor och veterinären utbrast ”VAAAA???”. Jag förstår hennes reaktion, för här var något som inte stod rätt till. Det ska förstås INTE blöda två veckor efter ett sådant ingrepp.

Sedan fick jag en boxplats till Pascal (jourskifte för veterinärerna) och inväntade därmed nästa veterinär som skulle börja arbeta nattpasset. Gick bort och fyllde i papper i receptionen, ringde ett par samtal och drack en kopp choklad. Sedan vandrade jag bort till stall ett där min gosse stod och väntade. Precis då kom veterinären och ville höra hela ”storyn”. Jag återgav allt och alla medikamenter och hela rasket. Tyvärr skulle de inte hinna undersöka honom just där och då eftersom de hade fått in några kolikhästar som krävde akut vård. Pascal skulle undersökas så fort det lugnat sig lite och jag passade därmed på att sätta mig i bilen och styra hemåt efter denna långa dag.

Senare på kvällen ringde veterinären igen och berättade vad de gjort. När de hade rengjort hans sår och plockat bort koagel och spolat visade det sig att hela pungen var fylld av gammalt stelnat blod som börjat ruttna … Där inne blir en bakteriehärd och grogrund för infektion med risk att sprida sig till buken. DET vill vi förstås inte! Idag tackar jag gud för att Pascal nu är på klinik och blir ordentligt omplåstrad och bevakad dygnet runt! Så fort de hade tappat ut allt gammalt koagel hade det slutat blöda och svullnaden försvann därmed. Häst kunde nu röra sig helt normalt!

Jag tror att de kommer att behålla honom under ett par dygn (jag vill faktiskt inte ens ha hem honom förrän han verkligen är hel och ren) för observation och omplåstring.

Åter igen ger jag min häst många guldstjärnor! Han är enastående klok och snäll! Det är inte jättemycket hantering han fått genom åren, men oj vad han ändå agerar världsvant 🙂 Det är roligt med en häst som har ett så fint huvud!

Nu ska jag soooooooova! DET kommer jag att behöva efter denna dag!

wp-1482187422664.jpgwp-1482187422647.jpgwp-1482187422663.jpg

Intensiva och lite oroliga dagar

Jahapp. Då har man fått smaka lite på hur det kan vara att äga häst, när inte allt flyter på precis som det ska och förväntas göra. I fredags när jag var i stallet tyckte jag att min lilla häst släpade sitt vänstra bakben liiiite i marken när han skrittade och på lördagsmorgonen ville han inte resa sig i boxen. De ringde från stallet och meddelade att han hade gått ut i hagen, men att han var väldigt slö och allmänpåverkad. TUR i oturen så skulle faktiskt stallägaren ha upp en veterinär till stallet om bara någon timme! Jag kastade mig ut i bilen och åkte i ilfart till stallet.

Hämtade in en trött och slö gosse från hagen och ställde honom i gången och inväntade veterinären som snart var på plats! En fantastiskt trevlig och duktig man som verkligen undersökte och ställde många frågor. Operationssåret såg rejält grisigt ut och var dessutom på ena sidan fortfarande helt öppet. Högst troligt har min kära häst fått in skit i såret vilket nu orsakat inflammation och infektion så nu blev det en hejdundrande massa sprutor, medikamenter, butta, salvor och jag vet inte allt. Därefter bestämde vi att han ska stå  på box följande dagar och promeneras två gånger per dag. Redan när veterinären åkte, ett par timmar senare, skrittade han mycket bättre!

Igår kväll när jag var uppe i stallet igen var han redan mycket piggare och skrittade på helt obehindrat. Och i morse var han pigg och glad! Precis som vanligt 🙂 Han har dock väldigt ont i såret och runt såret fortfarande (inte så konstigt!) så jag tänker att detta får ta några dagar. Är uppe i stallet två gånger per dag och mockar, pysslar, medicinerar, smörjer in och promenerar (och mockar!). Strör in härligt med halm vid varje besök och är numera livrädd att han ska få in bakterier igen. Tänker att en fin och renmockad box i alla fall kan hjälpa lite.

Här är några foton från dagarna! Haha… spana in flaggstången 😉 Kanske ett nytt namn på gång, haha! Min snälla, snälla fina flaggstång 🙂

wp-1482093864174.jpg

Sen kväll med häst

Inte sen kväll med Luuk alltså 😉 Igår blev det alltså hutlöst sent för mig i stallet. Körde in med bilen på gårdsplanen i kompakt mörker och stävade mot stallet där det lös och var liv och rörelse. Snart var jag dock själv i stallet med min lille brune lurvtuss! Tycker för övrigt att han börjar se lite mer ”vuxen” ut.

wp-1481881096174.jpg

Livet på box i snart två veckor har nog gjort honom gott och jag upplever honom mycket mer tillgänglig nu. Men jag har ändå beslutat att han nu, när han är läkt och fin ska få gå ut till sin flock igen. Jag lider helt enkelt för mycket av att veta att han större delen av dygnet står där i sin box och bara stirrar in i en vägg. Som en parentes påverkar också priset. Pengarna jag betalar för en box per månad sett till att han bara är två år (och inte så att säga nyttjas mer än han gör), gör att priset per dag blir för högt. En sak är en häst som är i full gång och som rids i princip dagligen.

wp-1481875446689.jpg

Först fick han äta sin lusern i boxen och därefter jobbade jag lite med honom, så som Eamon lärt mig! Det gick verkligen HUR bra som helst! Fantastiska framsteg måste jag säga. Fick honom att verkligen sänka huvudet och stå inåt-ställd mot mig medan jag ruskade om i pannluggen och lät öronen ruskas med så att säga. När han tog upp huvudet och spände till fick han snurra ett varv i boxen runt mig (som en framdelsvändning).

Sedan var det bara att ösa ut GIGANTISKT mycket mock, ställa mat och sätta höpåsar och susa hem i natten.

Det blir stallet både fredag, lördag och söndag! Ska försöka mig på att tränsa enligt Eamons modell och förhoppningsvis kunna göra det ganska enkelt snart. När han tar bettet fint och okomplicerat så ska jag longera inspänd. Men det dröjer nog några veckor innan vi är där. Vi skyndar långsamt 🙂 Ha en alldeles superfin fredag!

Förvirrad men galet glad och mållös!

Oj! Det var som vanligt en helg som försvann i ett rasande tempo! Även om våra helger vanligtvis faktiskt brukar vara rätt så lugna (föredrar detta framför två tusen inplanerade aktiviteter) så har de senaste två helgerna varit fullproppade med en massa roligheter! Helgen som gick passade faktiskt jag och min älskling på att verkligen frottera oss på tu man hand och drog till med både shopingdag, pubhäng, restaurang och hotell! Såååå härligt!

Alltså… när man har små barn så lever man ju ett rätt så inrutat liv hemma och det är tider som ska passas och man får liksom konstant vara i beredskap. Att få vandra runt på stan själva och få äta i lugnan ro – åh, det var ljuvligt! Sedan var det förstås helt otroligt härligt att få komma hem till två små troll som var helt utom sig av lycka när de fick se mamma och pappa igen 🙂

På söndagen skulle jag upp till stallet för att träffa Eamon Hickey och få en liten privatlektion med honom då jag var i behov av tips och trix på hur jag kan arbeta vidare med att han är så skygg med sitt huvud och rädd om sina öron.

Jag kan säga att den halvtimmen slutade så här …


Hur galet? Alltså Eamon… Den mannen! Helt otroligt duktig! Efter att ha arbetat för hand med min lille druling i boxen i tjugo minuter så såg det alltså ut så här efter ytterligare en stund. Det började med att Eamon gjorde sina övningar om och om och om igen, till slut så var liten häst så avslappnad att han stod helt nersänkt med huvudet och Eamon kunde rufsa honom i pannluggen och ruska om öronen (inte ta i öronen, men hålla handen mellan öronen och vicka fram och tillbaka). Och där stod min häst och tuggade så fint, med träns och grimma på. Så fort han tog upp huvudet och ”spände” till, så gjorde Eamon en framdelsvändning med honom och så var det fokus igen!

Sedan började Eamon hoppa vid sidan av hästen, precis som att förbereda en uppsittning. Och första gången så blev liten häst livrädd och flög iväg som en katapult… Så blev det tillbaka till ”grundträningen” igen och när han åter var avslappnad igen så var det dags att hoppa och hänga igen.

Sista gången Eamon klättrade upp, så såg det ut så här! HEEEEELT otroligt! Jag är imponerad!


När denna övning var färdig avslutade Eamon och vi pratade igenom lite hur jag ska arbeta vidare. Naturligtvis ska jag jobba på precis så som Eamon gjort, kanske hänga lite, men störst fokus för min del kommer nu att ligga på att få honom van vid att ta på och av grimma och träns. Det ska bli superkul! Sedan när detta sitter så kommer jag att lägga fokus på longering och tömkörning och sedan, om någon månad eller så, hoppas jag kunna lämna iväg honom på inridning till någon duktig person!

Jag hade självklart kunna ordna inridningen själv, men jag får verkligen inte till det på något vettigt sätt i och med att jag är hemma själv med två barn. Det vill ju liksom till att jag har något som hjälper mig och som det ser ut nu kan jag bara komma iväg till stallet kvällstid efter sju… och hur många är villiga att ställa upp med inridningshjälp då? I dessa banor tänker jag nu 🙂 Får klura vidare lite till och om ni har något klokt förslag att komma med så är jag mer än öppen för spännande förslag 🙂

Nu ska jag tömma diskmaskin och sedan väcka lillasyster 🙂 Ha en härlig måndag!

wp-1481545380917.jpg